Snart ska jag åka till stallet och hämta hem mina saker, SOM HAR VARIT DÄR I 16 ÅR. Jag har inte satt min fot i stallet sen min häst försvann. Jag vet inte riktigt hur det här ska gå, men jag antar att det inte blir lättare även om jag väntar en månad eller två. På eländet bara. Shoot!
Det känns inte riktigt bra att jag ska sälja alla saker. Men vad ska jag med dom till undrar jag i samma sekund? Jag skulle lätt kunna ha allt liggandes här hemma, bara för sakens skull. Jag vill ju inte tjäna pengar på att min häst har dött. Det gör ont i hjärtat, som allt annat som har med henne å göra just nu.
I förrgår dödade jag mig själv långsamt inifrån genom å läsa gamla tävlingsprotokoll från när vi har tävlat dressyr. Jag borde låta bli sånt. Men det fattar jag inte.
I miss her!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar