Jag har precis tränat core, på mitt vardagsrumsgolv. Jag känner lite att det var hemskt skönt att ingen såg mig. Jag kände mig som en valross, å det är ändå en snäll jämförelse. Jag har ingen vidare balans heller, det borde jag ha efter nästan ett helt liv på en hästrygg. Men det försvinner väl med åldern sånt där kanske. Vad vet jag.
Idag har jag varit på busfabriken i Linköping oxå. Det är roligt, men det ger stötar och allt är så fruktansvärt högt. Det ger mig handsvett och panikångest.
Där uppe sitter en fegis, Elin heter hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar