Jag har alltid sett skitbra. När det var synkontroll i skolan brukade vi få sätta oss och prata lite med skolsyrran innan. Då satt jag å tränade in bokstäverna på den där tavlan så att jag inte skulle behöva få glasögon. Sen fick jag alltid ändå gå fram ytterligare någon meter när det var klart till drabbning. Onödigt pluggande alltså.Nu däremot. Nu tror jag att jag är i behov av glasögon. Jag kan komma på mig själv med att sitta och kisa när jag ser på tv, för jag tycker att "bilden är för jävla suddig på min tv så det går inte se vad det står knappt." Men vid närmare eftertanke har jag kommit på att det kanske är mina ögon det är fel på. Åldern tar ut sin rätt, i guess.
Brunögat är inte längre vad det brukade va!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar