AAH

Idag har hästhimlen fått den finaste stjärnan! 16 år blir bara minnen och jag blir nog aldrig riktigt hel igen.

Det gör så ont i hjärtat.
Igår var jag hos henne, jag ville aldrig åka hem. Hon la huvudet på min axel, buffade på mig och sparkade på boxdörren när jag skulle gå. Å till slut var jag tvungen å gå, å det var sista gången jag såg henne. Går sånt här över nånsin?

Jag är fan tveksam

Det går bra på jobbet, då är det bara skjuta undan eländet. Men nu, här hemma, det är då jag känner mig som världens största svikare. Jag har drömt om henne inatt till och med, och vaknat 511 gånger, minst. Jag drömde att hon bet sig tag i min hand så ingen skulle kunna ta henne utan att jag hängde med.

Hur kan ett så rätt beslut kännas såhär fel?

Fy fan, säger jag. Delar av mig dog idag.

Hästtjejen Elin dog.

Begreppet Ami&Elin dog.