Som bekant har min katt opererats. "Ut med äggstockar å livmoder" skrek tant veterinär å satte igång.

Det mest positiva med det där är att hon håller käften och inte skriker hela nätterna. Men annars är hon nästan värre än vanligt. Hon är fortfarande besatt av mig..men nu är hon det på ett lite mer aggressivt sätt, kan man säga. Hon kramar alltid om min arm på nätterna och när jag råkar röra den blir hon förbannad å hugger tag i mig. Inte okej Kitti!

Häromdagen satt jag på en stol och helt plötsligt hängde hon i tröjan på min arm. Jag vet inte riktigt motivet till det.

Hon har en väldig tur att hon är söt och att jag tycker om henne. Annars skulle hon ligga ganska pyrt till.

Tack och lov att hon inte behövde en tratt efter operationen. Då hade hon tagit sönder allt jag äger, och lite till som hon plöjer fram här hemma.

Det sägs att perserkatter ska va lugna. Men som den halva perser hon är så har hon bara fått en platt näsa och stora ögon och resten måste komma från norksa skogskatten.