När jag var liten dansade jag runt midsommarstången så maskarna kröp upp ur sina gömmor. Sen blev jag äldre! Första gången jag var på Öland var jag 15 år, och Jejja var 14 nästan 15. Vad gjorde vi där då? Vi tackade nej till allt drickbart som innehöll alkohol och satt hellre på bryggan, åt chips och kollade på svanarna än å ränna omkring som min syster och hennes kompisar gjorde. Vi var för små och för förståndiga för Öland, helt enkelt.
Sen däremot, några år efter, då tog det hus i helvete och vi förstod hela grejjen med en praktfylla på Öland och i princip vara överallt. Gärna samtidigt. Ett år sov vi i tält på en gård,några andra år bodde vi i hus.
Tanja och jag satt i en källare ett år och spelade in radioprogram på min dator. Jag har kvar dom än och jag skrattar så jag gråter varje gång jag hör dom. Det var samma år som vi sjöng med en trubadur i två timmar. Tills det kom en lapp med en låt som vi inte kunde sjunga, då sprang vi därifrån.
Två år i rad har jag sovit bort midsommarafton. Sova är skönt, tyckte jag antagligen och slumrade in så ingen kunde få liv i mig.
Ett år sov jag i min bil på en parkering, tanken var att Curly också skulle sova där men hon bytte ut den mot ett tält och skickade in en ersättare istället. Främmande män i min bil kändes just då ändå rätt så tryggt.
Förra året var jag i Halmstad och det var ingen vidare hit.
I år ska jag va hemma, hej hej vad jag börjar bli gammal. Jag funderar till å med på å köra den nyktra varianten så jag kan köra hem på natten. Vart är världen på väg? Å vart är mitt hus, mina ungar å min volvo?
