Så smidigt!

"Jag kommer fråga 'kommer du upp hit?', du kommer säga 'nja, tror inte det'.

Då kommer jag kommar ner å hämta dig, fria till dig, du kommer säga ja

och sen lever vi lyckliga i alla våra jävla dagar!!"

Det låter ju uppenbarligen rätt okomplicerat. Eller?

Samtal med mamma!

Mamma: Jag har aldrig fått nåt på alla hjärtans dag!

Jag: Va?! Inte ens av pappa?

Mamma: Nej!

Jag: Av Håkan nu då?

Mamma: Nej.

Jag: Men jag måste väl ha ritat en teckning nån gång i alla fall?

Mamma: Nej

Jag: Det tror jag.

Mamma: Nej. Men jag är inte bitter eller så alltså....

Tur det. Vem vill ha en bitter mamma? Inte jag i alla fall.

Jag, IckebitterMamma och en webcam på julafton 2010!

All hearts day!

På facebook igår:

Elin Kennmark all planera uppvaktning i samband med alla hjärtans dag imorrn undanbedes vänligt men bestämt. (t.ex blommor, choklad, middagar eller nallar)

Några timmar senare:

<--------------------------------------

Show me some respect, vafan!

Idag pratar jag med mig själv. Jag säger;

"fan så jävla onödigt, fan så jävla onödigt, fan så jävla onödigt, fan så jävla onödigt, fan så jävla onödigt, fan så jävla onödigt, FAN SÅ JÄVLA ONÖDIGT"

Ni fattar va? Onödigt.

Håkan Hellström!

"Man måste dö några gånger innan man kan leva!"

- Håkan Hellström.

Världens i särklass bästa kille.

Från vår - till vinter!

Igår var det vår. Idag är det vinter.

Helvete vad det vänder fort.

Jag vädrade till å med igår, det var kallt men väldigt uppfriskande. Jag var på ett strålande humör nästan hela dagen. Tack vare solen.

Idag är jag lite tjurig, bara för det spösnöar. Jag är inte gjord för att bo i Sverige tror jag. Därför hoppas jag att jag åtminstone kommer iväg utomlands i höst.

Förlänga sommaren lite!

Jag är inte farlig!

Det finns vissa saker jag avskyr. Här är några;

• Folk som frågar andra om mig. Fråga mig istället. Jag vet faktiskt bäst, jag har inget emot å svara på frågor om mig själv och jag säger sällan pass.

Okej.. en sak i alla fall. Jag städar faktiskt, har inte tid med sånt här. Jag återkommer i ämnet senare, eller när jag är upprörd för nåt annat oviktigt.

¤Det är så hälsosamt och stärkande i solen!¤

Suddigt!

Jag har alltid sett skitbra. När det var synkontroll i skolan brukade vi få sätta oss och prata lite med skolsyrran innan. Då satt jag å tränade in bokstäverna på den där tavlan så att jag inte skulle behöva få glasögon. Sen fick jag alltid ändå gå fram ytterligare någon meter när det var klart till drabbning. Onödigt pluggande alltså.

Nu däremot. Nu tror jag att jag är i behov av glasögon. Jag kan komma på mig själv med att sitta och kisa när jag ser på tv, för jag tycker att "bilden är för jävla suddig på min tv så det går inte se vad det står knappt." Men vid närmare eftertanke har jag kommit på att det kanske är mina ögon det är fel på. Åldern tar ut sin rätt, i guess.

Brunögat är inte längre vad det brukade va!

Det går bra nu, kompis!

Inatt har jag inte heller kunnat sova. Inte för att jag kom till insikt eller så, men för att jag fick så jävla ont i nacken. På båda sidorna.

Som den privatläkare jag har gått å blivit åt mig själv så är jag helt säker på att det har med mitt fall igår att göra. Jag kan inte vrida huvudet åt vänster, och inte åt höger. Thank god att min bil inte går å köra med, borde andras känsla va idag.

Det känns lite morfarvarning på mig idag, han kör bara och det har gått bra i typ 60 år. För mig skulle det gå åt helvete på en dag. Garanterat.

Så, en icke sandad uppfart..vad kan det ge i skadestånd? 50 000?

Sand, sand hela dan!

Idag föll jag offer för isen.
1. Ramla.
2. Snabbt som fan upp å hoppas ingen såg mig.
3. Aj.

Min egen diagnos lyder: lättare hjärnskakning och 2-3 sprickor i höger arm.
Andras diagnos lyder: Känslig.

Insikt i det Kennmarkska palatset!

Inatt när jag inte kunde sova kom jag till insikt. Jag kom på att jag är snudd på helt jävla dum i huvudet. Det tar emot å erkänna, men det är jag.

Jag låter mig själv rätta mig efter andras pipor hela tiden och nöjer mig med att allt är på andras villkor. När blev jag sån? Förra året kanske.

Det måste få ett slut, och det är snart. Såhär kan jag ju inte ha det. Jag måste förstå att jag är mer värd än att få göra det man vill med, sen kan man dra. (Förlåt mamma, men det händer faktiskt ibland..)

Det är nog som min gode vän Emil sa när jag beklagade mig för honom. "Du måste ta kontrollen Elin! Man kan inte låta sig behandlas som skit" Å det kan man ju inte. Det har jag gjort way to många gånger. Å jag tror det var inatt jag fattade det. Herregud.

Så nu jävlar hörrni, nu ska det fan valsas efter min jävla pipa.
Å med dom svordomarna vågas väl inget annat.
Respektingivande så det förslår